- The Evil Mom Award -

Det är vad jag tillägnats idag.
Det finns många diskussioner kring nappens existens, och fram till idag har jag inte haft några större invändningar mot den. Förutom att när man är tre år så behöver man den faktiskt inte hela tiden.
Men sonens tjat om att få ha nappen har med tiden stegrat och gett näring till en megastor konflikt som blossar upp varje dag vid hämtning på dagis och tro mig, jag har sagt samma sak så många gånger så att min tunga har börjat att mögla.
Upprepade hot om att jag ska klippa sönder nappen om det tjatas, eller rent utav elda upp den har fått den effekten att Emil looooovar att inte tjata igen. Aldrig,aldrig någonsin! ...ye right...
När han idag vid halv 4 tiden låg på dagisets hall golv och skrek: -Naaaaapeeeeen!!
Då brann det för mamma Moa.
Så, nu är napparna borta och Emil behöver aldrig lova något som han inte kan håll igen.
Självklart så är sorgen stor och jag misstänker att de närmaste dagarna kan liknas vid en avgiftning för sonens del. Och visst brister hjärtat när jag hör hur han i sömnen gnyr och ber om sin kära napp. Men å andra sidan så tror jag inte att det rätta tillfället att sluta med någonting, någonsin kommer. Detta oavsett vad det är man ska sluta med. Godis, tobak, kaffe eller
käraste favoritnappen....