Ikväll dyker så äntligen hantverkarna upp. Det har varit en lång väntan och total stillhet i renoveringen här hemma. Kanske är det en liten strimma av hopp som gör att en antydan till arbetslust, börjat att spira.
Jon har i veckan som gått målat färdigt trappan till övervåningen och jag börjar känna ett hopp om framtiden då jag börjar få tillbaka mitt liv, som någon gång i november försvann på Mittuniversitetet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar