tisdag 2 juni 2009

- Kalas i ottan -



Maken firar födelsedag idag!
Så till frukost blev det då smörgåstårta idag.
Jon smaskade förnöjsamt i sig två stora bitar medan småfolket i huset rynkade oförskämt på näsan i följd av uttrycket:
- Bläää!

I present blev det en ny och blank jakt kniv.
Killarna på Barracuda måste ha roligt åt mig varje gång jag är där. För att jag kan medge att den butiken är förstahandsvalet när det gäller att köpa presenter till Jon.
Jag kan ju inget om jaktprylar, men det kan de som jobbar där.
Därför skulle de i princip kunna lura på mig vad som helst.
- Jag skulle vilja ha en jakt kniv till present . Sade jag till mannen bakom disken.
- Ok! Sade han medan han sneglade mot disken med ungefär 145 olika knivar.
- Inte så långt blad ska det vara. sade jag.
- Ok! Svarade mannen med ännu en snabb blick mot sortimentet där urvalet nu krympte till ungefär 100 knivar.
Tystnad uppstod och jag kan tro att mannen bakom disken förstod att jag inte hade en aning om vad det var jag frågade efter.
- Titta här. Sade han och tog fram en svart låda. Ur den plockade han fram en stilig kniv med ett signal-orange handtag.
- Det här är kniven som alla jägare kommer att springa med till hösten. Den har ett så kallat swing blade. sade han och höll fram kniven framför mig.
- Ok! Sade jag med aningen tom blick.
En blick som fick frågetecken att lysa över hela ansiktet.
Mannen vek upp kniven och demonstrerade hur det gick att fälla bladet så att en buk-öppnare veks ut istället.
- Och färgen gör den här kniven omöjlig att tappa bort. Tillade han.
Jag kände mig lite tveksam till färgen för att jag känner Jon och en orange kniv i present skulle han kanske inte uppskatta så hett. Orange ses nog inte som tillräckligt manligt i skogen.
Mannen pratade på om knivens alla fördelar när man ska flå ett djur samtidigt som han demonstrerade i luften.
- Finns den i en annan färg. Frågade jag lite skamset när jag avbröt honom och tvingade tillbaka han in i verkligheten igen.
- Den finns i svart med, men den här är bättre för att den syns. Sade mannen.
- Jag tar den svarta i alla fall. Sade jag och kände mig lite kaxig.

När jag svansade ut ur butiken med super-jakt kniven dinglande i en påse i handen kände jag mig stolt och nöjd med att jag i alla fall kunde bestämma färgen på kniven alldeles själv.



Så här är kniven som alla jägare kommer att springa med i skogen under älgjakten i år.
Fast oavsett prylarna så har de föga betydelse så länge älgarna ändå lyser med sin frånvaro ;)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Oahaha! Va avis alla "icke karlar" ska bli när dom kommer med sina oranga saker.Så kommer Jon med sin supermanliga och talar om stolt att MIN fru vet vad jag vill ha!!!

Anonym sa...

Föresten....ge småglina lite smisk på roppen av mormor som skulle ha CYKLAT till Sundsbruk för en bit av den smörgåstårtan.Skäms på dom!!!

Christine sa...

Jag hakar på mamsen och cyklar jag me ;) hehe..

Tycker att du va väldigt duktig och stod på dig =) (undra vad dom säger en sån gång när man lämnat affären..??) haha, de kan man bju på ;)

Kram till er alla och Grattis Jon på din dag =)