- Konsten att gräva i ursinne -

- Vi vill ut! :sa dom
- Ni kan allt vänta en dag till :sa jag
- Nej! NUU! :sa dom
Så då var det bara att kavla upp ärmarna, dra på sig de rosa arbetshandskarna, sträcka på kroppen för att ge sig i kast med det yviga ogräset som täcker tomtens alla rabatter.



Efter en timmes slit var skillnaden knappt märkbar. Rötter och elände som har fått härjat fritt i åratal låter sig inte kuvas så lätt som jag först trodde.
Det var då som jag blev förbannad.
Först var aggressiviteten direkt riktad mot det omedgörliga ogräset. Men då jag upptäckte hur mycket effektivare jag blev i takt med att humöret kokade, började jag att leta djupt inne i det undermedvetna efter ytterligare anledningar att bli förbannad.
Jag tänkte på alla gånger som jag egentligen blivit arg men aldrig riktigt fått utlopp för den ilskan som jag kände just då. Jag tänkte till exempel på killen i reklamations-disken på Elgiganten som idiot förklarade mig för att jag inte lagt tillbaka sladden i kartongen rätt. (Undrar vad han har betalt för att göra egentligen?)
Eller alla dessa gånger vid mataffären då man har tömt både handväska och bil upp och ned för att hitta ett mynt till kundvagnen. Utan att hitta en ynka femkrona tvingas man att gå in i affären, ställa sig i kö för att köpa nåt obetydligt, växla till sig några mynt och ge sig ut på parkeringen igen för att upptäcka att alla kundvagnarna är slut.
Som ni förstår så lyckades jag ånga upp ett rätt så häftigt humör. Rötter och grästuvor flög omkring mig och jag antar att det var ganska skönt för maken att för en gångs skull inte råka stå i vägen för humöret.



Arbetet är långt ifrån klart, men nu har jag ändå påbörjat det hela.
Undrar bara vad jag ska bli arg på idag...huset skulle behöva städas.